Framtid och drömmar

För 207 dagar 20 timmar och 22 minuter sen sprang jag ut genom skolans dörrar lyckligare än någonsin och spänd på alla nya upplevelser och äventyr som låg om hörnet. Planerna var många och det gick från att plugga direkt eller resa. DÅ jag av någon konstig anledning valt att fritiden var viktigare än skola och framtid så gav mina betyg mig ingenting. Men eftersom jag hade haft en dröm om att bli jurist så hittade jag UJIK en nätbaserad introduktionskurs inom just juridik. Oj så bra tänkte jag och ansökte och kom in (vilket alla gjorde bara man hade behörighet) Jag tog mig igenom en sommar av en massa jobb och pengar på kontot. Många måndagsklubbar och många fina dagar med både pojken och vännerna. Klart de vart en bra sommar, va ju liksom livets sommar och värdlen låg vid våra fötter.

Den första september kom och första mailet från UJIK-coacherna ramlade ner, de var nu dags! Målet var att bli bland de 20 bästa den 10 november för att bli erbjuden en plats på juristprogrammet i Lund, Vilket dröm va? Kom jag dit? nav jag gjorde ju inte det, insåg ganska tidigt att jag och den svenska lagboken inte klickade så bra och valde att hoppa av. Jahopp första drammen krasch pang bomb in i en betongvägg.

Vad stod härnäst på listan då? Jo men man kanske skulle resa... Det har alltid varit något jag tycker om och har alltid varit något ja velat. Upptäcka världen och träffa människor. Men att mina inkomster skulle vara slut vid detta lag var ju såklart ett ganska stort problem, hopp den drömmen fick vänta.
Men gav inte upp det jag hittade en kurs i Bad gastein för att bli skidlärare, lät ju as bra och mega kul, både resa och åka skidor. Klappat o klart anmälde mig till denna kurs men nav inte de heller förverkligades i slutändan. Sökte jobb i sälen, fick komma på intervju men föll på målsnöret, surt..

Mitt under all denna tid så har även drömmar om att backpacka i aussie, studera i USA och kanske vara aupair kommit farande. Men varför väljer jag inte bara?

Under hösten har ångesten växt sig allt större och större. Jag är en 19 årig tjej med tusentals drömmar men som inte kan förverkliga en...
Är det för att mina betyg är i botten? Är jag rädd för att lämna alla? eller är jag bara en liten fegis i en väldans stor värld?

Min framtid känns så sjukt ovis och bara tanken på den får tårarna att vara ett faktum.. Jag ser på mina vänner och känner en sådan stor avundsjuka men ändå tycker jag att de dom gör är så bra, de ger mig inspiration att också vela lyckas!

Mina mål just nu är att försöka hitta mig själv hitta vad Lina Hedman-Borg vill och ge allt för att klara de. Och förr eller senare så kommer jag nog lyckas för jg är ingen person som ger upp.